Trädgårdsplattor - Flisby reder ut begreppen

Trädgårdsplattor är det vanligaste sökordet när man söker en ytbeläggning till sin trädgård. Det är emellertid ett ganska vitt begrepp och omfattar både betong- och naturstensprodukter.

Om vi börjar med betongen (som är det en gjuten produkt av grus, cement och vatten) kan den delas in i kategorierna Marksten och Betongplattor. Marksten kallas de mindre stenarna, de som är mindre än 20x20 cm, exempelvis Grändsten. De större storlekarna kallas gångplattor eller betongplattor exempelvis Gångplatta Premium. Båda dessa kategorier kan fås i tre varianter – fasade, skarpkantade eller med struktur. Mindre gångplattor och markstenar kan dessutom fås i en tumlad variant, vilket innebär att man låtit stenen snurra runt i en tombola för att slita bort lita av kanterna och ge den ett naturligare och lite antikt utseende.

Tjockleken på stenarna varierar också, men 4-5 cm är den vanligaste tjockleken. Tjocklekar upp till 10 cm förekommer där tung trafik skall passera.

De vanligaste färgerna, förutom grå, är grafit, terrakotta, röd och antracit. Ibland förekommer även det som kallas melerade färger. Det innebär att när stenen gjuts tillsätts två olika färger slumpmässigt i formen och man får då ett melerat lite mjukare uttryck.

Vi fortsätter på naturstenen, det sortimentet innefattar Granit, Skiffer, Sandsten, Kalksten och Marmor. Alla dessa stenar är mer eller mindre huggna eller sågade direkt ur berget. Fram till 1930-talet förekom inte betongsten alls, utan en markbeläggning bestod av någon sorts natursten. Här är storlekarna oftast 30x30, 60x30, 60x40, 60x60 eller stenhällar på 90x60 cm.

Samtliga sorter förekommer i olika färger. Granit t ex kan fås i antracit, grafit, röda eller grå. Sandsten i gula, sand eller ockra varianter och kalkstenen från brun eller grå. Den mörkaste naturstenen är skiffer som finns i svarta toner.

Tjocklekarna är sällan under 3 cm på plattor som skall ligga i trädgården, då tunnare plattor är svåra få fixerade. Det förekommer tjocklekar upp till 6 cm för exempelvis garageinfarter.

Kanterna på stenen kan vara antingen huggen för den som föredrar ett naturligare utseende eller sågad för den som vill ha mera strikt platta.

Ytbeläggningen kan vara flammad, vilket är vanligast. Den synliga stenytan görs snygg och jämn med hjälp av värme. Ytan kan även vara krysshamrad, vilket var vanligare förr. Då hugger man ytan jämn med en huggmejsel. Även här förekommer kombinationer där man först flammat och sedan borstat ytan för att få denna riktigt jämn, slät och fin.

Som sagt är begreppet trädgårdsplattor ett ganska stort begrepp men jag hoppas detta ger en liten vink om de olika sorter detta ord kan innefatta.